Äntligen!
Efter nästan 8 månader har vi äntligen börjat få ordning på vardagen. Börjar nästan känna mig som en människa igen :) Ylva är snart 6 månader så 2 av de 8 månaderna var slutet på graviditeten. Eller egentligen så mådde jag väl skit från vecka 7-8 någon gång men de sista två månaderna fick jag knappt röra mig. Det har helt enkelt varit några riktigt jobbiga månader och det är så skönt att det äntligen har vänt! Robert har fått ett jobb som inte kräver att han är iväg 12 timmar om dagen, Ylva är så mycket piggare och gladare sen vi började med riktig mat och efter mycket hjälp från min älskade syster blev vi äntligen klara med lägenheten förra helgen! Nu är det bara lite småpill kvar som att sätta upp vägglampa i Ylvas sovrum och sånt men det är inget som man känner sig stressad över. För första gången på flera månader kan vi förhoppningsvis ha en lugn helg där vi inte känner någon stress över någonting. Att flytta när man har en 5 månaders har inte varit lätt, jag har knappt hunnit göra nånting på dagarna eftersom hon ska underhållas konstant när hon är vaken och de få stunderna jag har fått så har jag (för att orka med psykiskt) tagit det lugnt. Det har vairt riktigt jobbigt för både mig och Robert så det är så himla skönt att vi äntligen har tagit oss igenom det!
Och till er som tycker att vi har varit lata, oscoiala eller helt enkelt inte gjort så som alla andra vill. Har ni ingen förståelse för att vi inte prioriterar alla andra när ni har läst den här listan så kanske ni inte är värda att ha i våra liv:
- Många oroliga månader för att min graviditet var allt annat än normalt.
- Våran dotter föddes nästan 2 månader för tidigt.
- Hon hade kolik och vi fick sova i skift.
- Hon hade näringsbist så att hon var konstant hungrig och gnällig.
- Robert jobbade 10-12 timmar om dagen.
- Jag opererade min handled mitt i allting.
- Väldigt plötslig flytt där vi inte hann packa ordentligt så allting har varit huller om buller.
Det har helt enkelt varit skitjobbigt! Vi har knappt orkat ta hand om oss själva, bråkat mer än vi nånsin har gjort innan och knappt orkat med vardagen. Så HUR och VARFÖR skulle vi prioritera att gå ut och "ta en öl", åka och hälsa på hos folk m.m.? Det är absolut inget personligt mot någon, vi har inte orkat alls! Vi har knappt orkat laga mat så att vi har kunnat äta! Vissa dagar har vi ätit nudlar för att vi helt enkelt inte har orkat tillaga annat. Så kommer kommentaren "men du hinner och orkar sy", JA det har jag gjort. Det har varit mitt sätt att koppla av lite då och då. Att helt enkelt släppa allt av ansvar och bara göra nånting JAG ville. Samma som att Robert när han har orkat (vilket är väldigt sällan) och velat har fått sätta sig och spela på datorn bara för att koppla bort oron, skriken och stressen. Att sy och spela har varit våra sätt att koppla bort allting jobbigt. Det är saker vi tycker om att göra men som vi inte behöver tänka överdrivet mycket på. Det går lite som rutin och man kan göra det när man bara vill glömma allting ett litet tag.
Trots alla bråk eller kanske pga. av alla bråk älskar jag Robert mer än någonsin nu. Han stod ut med att jobba 10-12 timmar om dagen och sedan komma hem och laga mat, städa m.m. när jag inte fick/kunde, han har stått ut med att jag har varit helt slutkörd och ställt upp på att bara sova 3-5 timmar per natt när han jobbade som mest bara för att jag skulle få sova lite också, han har stått ut med mitt ganska så skadade psyke de första månaderna efter Ylva föddes, ja han har helt enkelt bara varit underbar och prioriterat oss före sig själv och alla andra. Jag är så oerhört tacksam att jag har en så underbar man som Robert, finns nog inte många som skulle ställa upp på allt han har fått stå ut med senaste året. Vi har tagit oss igenom nästan ett år av oroligheter, sömnlöshet, matbrist m.m. och nu känns det så himla mycket bättre. Nu ser vi ljuset i tunneln och det känns som att vi äntligen kan orka med att vara sociala igen! Tänk att Ylva blir hela 6 månader nästa vecka :O Det har varit ett tufft år men det har varit värt det <3
Trodde inte att det var möjligt att älska någon så mycket som jag älskar dessa 2 <3
Kommentarer
Caroline
Vad fint att det vänder nu!
Svar:
Ylvas mamma
Trackback
