Innan Ylva föddes började jag sy för första gången sedan högstadiet. Igår hittade jag äntligen orken att ta tag i det igen och eftersom jag inte orkar ha två bloggar så lägger jag ner min syblogg så får jag istället lägga upp lite mer bilder (ja det här är en "bildblogg" ;) ) här istället. Kan lägga upp lite av bilderna nu så blir det en bildbomb igen :D

 

Ylva har börjat bli mycket piggare och efter en gnällig dag igår så var jag väldigt trött i morse. Ylva var däremot jättepigg efter maten och låg bara och stirrade. Försökte ge henne mer mat med flaskan men hon var lika pigg efter det. Efter hon hade stirrat på mig i 30 min så somnade hon till slut. Tänk va mycket piggare jag skulle vara om jag inte vaknade 50ggr per natt antingen av att hon låter eller att hon inte låter. Måste börja inse att det är en ganska stark bebis vi har så jag behöver inte kolla om hon andas hela tiden...

Försökte ringa dom igen idag och nu fick jag verkligen bekräftat att hon jag pratade med förra veckan är helt inkompetent.. Frågade hur det gick med min ansökan och hon jag pratade med idag sa direkt att det är någonting som behöver kompletteras men hon kan inte se vad det är. Så jag fick ett direktnummer till min handläggare + att hon mailade henne och skrev att hon skulle ringa mig. Hur fan kan hon förra veckan ha missat det? Hon kan ju inte ens ha kollat på min ansökan. IDIOT!! 

Men till något positivt, Moa är hemma igen :D Älskade lilla odjur ^^
Hon har haft semester hos "farmor och farfar" eftersom jag hade ont i handleden efter operationen och Robert lyckades få ryggskott. Men nu när hon har varit iväg sen i torsdags så blev ju Ylva plötsligt överdrivet spännande igen. "Varför låter hon? Meeen varför skriker hon?? Hallå!! Vad händer?? Om vi pussar på henne så kanske hon blir glad. Nej oj nu skrämde jag henne istället.. MATTE GÖR NÅNTING!!" 

 

Idag har jag äntligen fått in bilderna från Roberts mobil till min dator. 

 

På pappret vi får med oss hem från bvc varje vecka så har vi två kurvor ifyllda. Vi har kurvan till vänster som visar hur hon ligger till om man räknar vilken vecka av graviditeten vi skulle varit och så har vi hur hon ligger till jämfört med fullgångna bebisar. Behöver jag säga att hon är väldigt lång och smal? ;) Skruttan börjar bli stor :D

 

Allt såg bra ut på BVC :D Skruttan väger 2820g och är 50cm lång ^^ Det innebär att hon har gått upp ca 200g på en vecka så vi kan fortsätta med att bara ge henne mat när hon säger till istället för att väcka henne om det går över ett visst antal timmar :) Helt underbart att få höra att det ser bra ut! Vi måste fortfarande ge flaskan lite då och då men förhoppningsvis kan hon kanske bli såpass stark att hon orkar äta ordentligt så att hon "triggar igång" produktionen själv.

 

Om 40 min skall vi vara på BVC. Känner mig sååå nervös! Har hon växt som hon skall? Får vi fortfarande sova utan larm? Hoppas hoppas!! Vill inte behöva gå tillbaka till att sätta larm flera ggr per natt för att väcka henne och lura i henne mat... Förhoppningsvis kan vi också lyckas mäta längden idag :) Förra veckan ville hon inte gå med på det. 

Ibland känner jag att jag bara blir irriterad och avundsjuk på de som får gå hela sin graviditet. Man läser om hur de fick åka hem dagen efter och hur de gnäller om de var tvugna att vara kvar någon dag extra. Testa 2 veckor! Att vara hemifrån ett dygn är ingenting jämfört med vad vi var tvugna att vara. Och jag vet att det är många som måste stanna ännu längre. Nästa gång ni gnäller över att det var så jobbigt att ni inte fick åka hem direkt efter så kan ni tänka på oss som måste stanna kvar i allt från 1 vecka till flera månader. 

 

Till alla er som gnäller om att amningen inte har kommit igång efter 1 dygn, det tog 2 veckor innan vi kunde ta bort sonden från Ylva och även då var inte amningen tillräckligt igång eftersom kroppen inte var inställd på att börja amma på nästan 2 månader. Hon var inte tillräckligt stark för att orka amma. Nu när jag skriver så sitter min man och matar henne med flaskan (amningsflaska så det är inte lathet) för att hon inte blir mätt på det som finns. Hon ammar inte tillräckligt bra för att produktionen skall öka så jag måste pumpa varenda jävla gång hon har ätit för att försöka trigga igång det. Vet ni hur ont det gör när man pumpar ca 6-8 ggr per dygn? Detta + amningen gör svinont! 

 

Så snälla ni som får gå hela graviditeten och föder starka och "färdiga" barn, SLUTA GNÄLL!! Ni ska bara veta hur bra ni har det..

Ylva sov väldigt bra inatt. För säkerhets skull satte jag ett larm kl 5 för att det inte skulle bli allt för lång tid mellan måltiderna. Då hade vi sovit 4 hela timmar utan ett ljud och jag fick väcka henne när klockan ringde :) JA jag är lycklig över att äntligen få sova ;) Robert gick upp med Ylva efter matningen medan jag låg kvar i sängen. Han skulle vara duktig och koka lite saker som trattar till pumpen, flaskor och nappen till calmaflaskan. Jag låg i sängen och tänkte "nej han kommer glömma det". Ropade på honom och sa åt honom att inte glömma bort det. "nej nej, jag tar det alldeles strax". När jag vaknade 2 timmar senare så kommer han in och säger "fan jag glömde det". Så allting låg smält i kastrullen. Himla tur att det inte började brinna! Nu var han vaken men ändå. Nej nu skall vi bara koka när jag är vaken ;) 

 

Har försökt få tag på försäkringskassan idag eftersom jag fortfarande inte har fått något beslut om föräldrapenning och det går då fan inte snabbt.. Än så länge har jag bara fått "det är hög belastning just nu, försök senare". Förstår inte hur det kan ta sån himla tid! Ylva är redan 5 veckor gammal..

 

Men men... Var tvungen att ta ett kort när hon låg hos mig förut. Robert hade virat in henne i en av filtarna hon fick i julklapp från sin mormor. 

Myser med moster ^^

Tiden efter utskrivningen har egentligen varit väldigt luddig. Jag vet knappt vilken dag det är och jag kan väl inte direkt säga att jag gör någonting om dagarna. Har skrivit ner saker i en app för att ha ett någorlunda hum om vad som har hänt med Ylva iaf. 

8/1 Var bvc här på första besöket. Ylva hade gått upp i vikt men inte så mycket som de ville att hon skulle gå upp. Vi fick till fredagen på oss för att se om det blev bättre och när vi kom dit på fredagen hade hon bara gått upp ca 10g om dagen och de vill att hon helst skall gå upp 200g i veckan :O Så då blev det plötsligt strikt med måltiderna igen. Nu hade vi inte maxgräns på 4 timmar utan det blev 2 timmar dagtid och 3 timmar på natten. Och för er som inte har fått sådana restriktioner så är det 2 timmar från att första matningen börjar tills nästa börjar och en matning tar 20-40 min + 20 min pumpning. Så det blev inte mycket tid över till annat. En väninna hade skickat en manuell bröstpump till mig men nu när jag skulle pumpa igång "produktionen" så blev det omöjligt att sitta med hen handpump 20 min i taget varannan timme så jag bestämde mig till slut för att invistera i en elektronisk. Måndagen var vi tillbaka på bvc och då hade hon gått upp ca 20g om dagen så då ville hon att vi skulle försöka mata henne med flaska också. Köpte en Medela calma för att hon inte skulle bli "lat" (samma teknik som vid amning så att det inte blir för lätt som det kan bli med flaska). Nu efter att ha kämpat massor så hade hon gått upp ca 30g om dagen när vi var på bvc i tisdags. ÄNTLIGEN får vi sova igen! Nu ska vi bara lyssna på när Ylva är hungig och ge flaskan om det behövs. Det innebar 4+4 timmars sömn igår natt :D Helt underbart att äntligen få sova lite igen! Nu vill jag bara att allting skall fungera så att jag inte ska behöva pumpa varje måltid. Blir bättre och bättre men det är nog en bit kvar innan jag kan sluta :/ Var riktigt nära att jag bara gav upp och började med ersättning ett tag. Fy fan vad frustrerande det är när man har en ledsen bebis och man helt enkelt inte räcker till..

 

Lite annat som har hänt är att naveln ramlade av 14/1. Jag kan stå ut med kiss, bajs och spyor men naveln var fan äcklig XD Sååå glad att det var Robert som bytte blöja när den ramlade av! 

Min syster och systerson kom äntligen och hälsade på också. Min syster var sjuk länge så då kunde hon inte komma men till slut kom de nu i helgen som var. Så nu har vi firat jul på riktigt :) Det blev norsk julmat och massa paket. Riktigt mysigt :) Ylva fick massor med paket och hon fick ligga hos moster och mysa i stort sett hela tiden. Var väldigt skönt att få lite avlastning eftersom Ylva har varit väldigt grinig och "jobbig" när hon inte har känt sig nöjd med matmängderna. Även fast hon fick flaskan också så var allting bara hemskt och det dög inte att ligga i vaggan. Så min syster var så snäll att hon hade henne hos sig på natten så kom hon in med henne till oss när det var dags för mat igen :) 

 

Jag opererade handleden torsdagen förra veckan också och jag rekommenderar inte att operera handleden när man har en liten bebis hemma. Men tiden bokades när jag trodde att jag fortfarande skulle vara gravid och efter mycket om och men kom jag fram till att det kanske var bäst att ta det innan hon blir större och tyngre. Så då var det lite etra skönt att ha min syster här så att inte Robert var tvungen att göra ALLT: Det börjar kännas bättre nu men jag kan fortfarande inte ta henne helt själv. 

 

I tisdags vägde Ylva 2635g och hon var 4 veckor och 6 dagar. Nu skulle jag egentligen vara höggravid och gnällig om att jag hade ont överallt men istället har jag varit mamma i över 5 veckor. Var nere på apoteket för någon vecka sedan och där inne såg jag en av mammorna från föräldragruppen, fortfarande höggravid.. 

Ylva får minifom innan hon äter för att hon inte ska få lika ont i magen. Bilderna säger mer än tusen ord om vad hon tycker om det ;)

 

Vi fick som sagt åka hem på når. Ylva hade fortfarande sond så det kändes lite läskigt att åka hem ifall hon skulle slita loss den eller att den inte skulle sitta rätt. Nu ammade hon dock såpass bra att det skulle gå att amma lite innan vi åkte till sjukhuset om det skulle bli fel med sonden. Som tur är blev det inga fel :) Nyår spenderade vi hemma hos hennes farmor och farfar och det var UNDERBART att äntligen få en riktig middag! Det var länge sen mat var så gott som det var då ;) När vi åkte därifrån på kvällen så fick Moa följa med oss hem, behöver kanske inte säga att hon var överlycklig över att matte och husse äntligen var hemma igen. Det var så skönt att vara hemma! Tisdagen gjorde vi ingenting alls. Vi myste framför tvn med våran dotter, Moa och katterna :)

 

Onsdagen skulle vi till Mölndals sjukhus för att väga Ylva. Anledningen till att det står "hemsjukvård" är för att normalt sett får man åka hem på permission och då kommer sjukhuset hem till en och väger+mäter. Göteborg hade dock inte "tid" med oss så vi lyckades övertala alla till att vi kunde åka till ett av sjukhusen där istället. När vi kom dit så hade vi försökt helamma Ylva ett dygn och hon hade gått upp i vikt sen nyår :) Då kom det underbara beskedet att sonden skulle bort!! Äntligen :D Det innebar inte bara mindre ångest utan lyckan att en matning inte skulle ta 1,5-2 timmar längre så nu fick vi sova 2-3 timmar istället för 1-2 timmar i sträck. De bestämde också att vi kunde skrivas ut så det bokades en utskrivningstid på Borås sjukhus fredagen samma vecka. 

 

Fredagen åkte vi till Borås. Det här med tidsuppfattning och planering blir en helt ny sak när man har en bebis också. Jag hade tänkt att vi skulle åka 1,5 timme innan vi skulle vara där så att vi skulle kunna ta det lugnt och jag har för mig att vi skulle skicka iväg ett paket på posten innan också. Det kunde vi ju glömma. Småspringer till bilen och sitter där och tittar på klockan hela vägen till Borås. Skulle vara där 11.00 och vi stod i hissen 11.01. Efter ett tag fick vi träffa läkaren som vi hade haft under tiden där. En trevlig man från Island som tittade på henne och gjorde lite alla möjliga rörelser. Hon fortsatte gå upp i vikt efter de tog bort sonden på onsdagen så han var nöjd. De hade tidigare pratat om att man kanske skulle komma på en massa efterkontroller på neo för att kolla ögon, motorik m.m. men han sa att hon räknas som en normal bebis nu. Bara bvc framöver och det känns underbart att hon efter lite mer än 2 veckor räknas som "normal" om än lite liten. De kollade hennes hörsel som också var utan anmärkning :) Nu var vi äntligen "fria" förutom att vi fortfarande hade en "max 4 timmar mellan måltiderna". 

 

Eftersom vi inte fick ha mobilerna inne på intensivrummet så togs det inte så många kort där inne.

 

 

Sover på pappas bröst första dagen inne på vårat rum

 

 

På sjukhuset använde vi inte kläder till Ylva eftersom allting var så himla stort. Sen så var det mycket mysigare och bättre med hud mot hud ;)

 

Dagen innan julafton fick vi den underbara frågan "Vill ni ha Ylva på erat rum idag?". Äntligen skulle vi få vara själva med henne, äntligen skulle vi få slappna av utan att ha så väldigt många maskiner och ledsna bebisar runt oss! Men även fast lyckan var enorm så kom blev jag också väldigt rädd. Vi skulle inte ha någon runt oss hela tiden.

 

Detta blev första dagen som jag lyfte Ylva. Innan hade antingen personalen eller Robert lagt henne hos mig när jag satt ner och sedan lyft bort henne efter matningen. Den här gången hade jag inget val dock. Robert var iväg i köket och ordnade mat när jag låg i sängen med Ylva på bröstet och hennes sond hade jag tejpat fast på min arm för att inte behöva hålla den. Personalen hade glömt bort att berätta för oss om larmknappen vid sängen så jag visste bara om den som var vid dörren. Så där låg jag själv när monitorn plötsligt började pipa för fullt, syresättningen var nere på 50% och pulsen var nere i 75. I panik försökte jag ställa mig upp för att nå larmknappen men alla sladdar gjorde så att jag inte nådde. Jag var tvungen att dra med mig allting för att nå larmknappen samtidigt som jag var tvungen att hålla koll på sonden så att jag inte slet ut den mitt i allting. Paniken i det ögonblicket går inte att beskriva. Personalen kom och det visade sig att sladden vid foten glappade så det var egentligen ingen fara, men då var det redan för sent för min del... Efter personalen hade gått och Robert var tillbaka bröt jag ihop helt. Jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva den rädslan och paniken igen

 

Julafton spenderade vi inne på vårat rum. Det kändes dock inte som jul så vi bestämde oss för att fira en jul när vi fick komma hem. Men vi hade mysigt ändå :) Ylva var inne hos oss och vi behövde inte känna oss stressade av alla andras maskiner som pep. Juldagen åkte vi hem för att dona lite i lägenheten eftersom vi inte direkt hade gjort klart allting eftersom det fortfarande var 7 veckor tills hon var beräknad. Ylva fick stanna kvar på sjukhuset och det var skitjobbigt! Kändes så hemskt att lämna henne där även fast jag visste att hon hade det jättebra och att hon ändå skulle sola hela dagen. När vi kom tillbaka till neo fick vi veta att vi skulle få ha henne inne hos oss DYGNET RUNT :O Det var både skrämmande och underbart samtidigt som vi visste att sömn skulle bli en lyxvara. Nu var vi tvugna att ta alla matningar och innan hjälpte personalen oss med att ta en eller två matningar per natt så attvi fick sova. Men det gick bra det med. Dagarna gick i ett och jag har ingen aning om vad som hände vilken dag. De tog iaf bort hennes värmemadrass när hon var hos oss dygnet runt. Så nu var det bara sonden och monitorn som satt på foten kvar. 

 

När Ylva hade varit hos oss 3-4 dagar berättade de att de skulle ta bort monitorn också. Jag visste att det var ett positivt tecken men ångesten kom ändå när jag tänkte på att jag inte längre hade en maskin som höll koll på allting. Första dygnet utan monitor sov jag knappt alls. Jag kollade så att hon andades var 5:e-10:e min. Vaknar ofta på natten och gör samma sak även nu och när jag är vaken tittar jag till henne allt för ofta för att se så att hon andas. Det är till och med så att jag går och puttar på henne om det är svårt att se...

 

Dagarna gick och när helgen kom så pratade vi med personalen om att få åka hem på permission. De sa att vi kanske kunde få åka hem på nyår och vara hemma under dagen eller kanske till och med stanna över natten. Blev lite nervös samtidigt som jag längtade efter att få komma hem och försöka få lite rutin. Söndag kväll frågade jag hur det fungerade med att få låna med sig bröstpump. Då fick jag svaret att när man bara åker hem över dagen så får man låna en annars får man hyra. Så i vårat fall var vi tvugna att hyra. Jag blev lite förvånad och kände mig också väldigt förvirrad när hon sa så. Vi skulle ju bara vara hemma någon dag. Men då hade det tydligen blivit en liten miss i kommunikationen så vi skulle få åka hem på obestämd tid! De hade pratat med Mölndal sjukhus om att vi skulle åka dit om hon skulle råka slita ur sonden och för att väga henne under veckan. Blev så paff att jag var tvungen att fråga 4-5 ggr för att vara säker på att jag inte missuppfattade igen. Så vi började packa ihop hela rummet för att få åka hem. De sa att de inte trodde att vi skulle komma tillbaka för mer än utskrivning. Så på nyår började en helt ny sorts oro när vi plötsligt skulle ta med oss våran lilla bebis hem.

 

Tisdagen 18/12-12 halvlåg jag i soffan och kollade på hells kitchen. Läkaren sa åt mig på torsdagen veckan innan att jag var tvungen att vila resten av graviditeten pga förkortad tapp, så det gjorde jag. Plötsligt kände jag, nästan som en liten luftbubbla som rörde sig strax under magen. Så hörde jag ett klick och kände att det började rinna något. Ställde mig upp snabbt i panik för att det inte skulle komma i soffan och tankarna började snurra. En väninna hade berättat att hon hade kissat på sig under graviditeten utan att känna det så jag var inte säker på om det var kiss eller om vattnet faktiskt hade gått. Jag skulle inte ha barn förrän 3/2-13 så för mig kändes det väldigt overkligt. Ringde en annan väninna som också skulle vara våran Doula. Förklarade för henne och visst fan var det vattnet som hade gått. Klockan var ca 17.55 när vattnet gick. Ringde min man och sa åt honom att komma hem sedan ringde jag förlossningen. De sa åt mig att komma in eftersom jag bara var i v. 33+1 och de ville försöka stoppa det. 

 

Efter mycket om och men var vi påväg till sjukhuset en timme senare. Vi ville till Borås sjukhus så det tog ca en timme att åka. Halvvägs dit så började jag känna av värkarna. Las in 20.00 och fick bricanyl, kortison och antibiotika dropp kl 20.15. och då minskade värkarna. Det höll dock inte särskilt länge så 22.25 fick jag en till spruta med bricanyl. Kl 02.00 ringde jag efter BM igen eftersom värkarna började bli väldigt jobbiga. Hon undersökte mig och jag var 4 cm öppen. Vi bestämde oss för att jag skulle testa att gå runt lite och det gick sådär. Gjorde väldigt ont så jag bestämde mig för att det kanske var dags att testa lustgas. Gick sakta men säkert in på förlossningsrummet och fick testa lustgas. Testade det 2 ggr innan BM gick ut ur rummet och 3:e gången var en krystvärk. Krystarna började 02.50 och Ylva var ute 02.58. Så som ni kanske förstår så hängde jag inte med alls så bebisen de la upp på mitt bröst kändes inte som min bebis. Jag hade inte fött barn, det var nästan 2 månader kvar tills jag skulle göra det... Lungorna var som tur är utvecklade så hon skrek direkt när hon kom ut. Jag fick ligga med henne på bröstet i ca 10 min innan min man åkte upp till neo med henne. Sköterskan som följde med upp kom ner och berättade att Ylva sov på pappas bröst och att hon vägde 2215g och var 46cm lång. Jag låg kvar nere på förlossningen någon timme för att få ut moderkakan, sys (4 små stygn) och hinna smälta det hela lite. Hade jag inte haft våran doula där så hade det nog varit ett rent helvete för mig att ligga kvar där själv så jag är oerhört glad att hon var där! 

 

Mer om hur det gick till efteråt kommer i nästa inlägg.