Har inte orkat skriva så mycket senaste tiden. Är helt enkelt slut av att vakna i panik varenda jävla natt, att vara ett känslomässigt vrak och att inte kunna slappna av. Jag har läst om många prematurmammor som mår rent förjävligt runt ettårsdagen men har hela tiden tänkt att det inte skulle hända mig eftersom det ändå har gått såpass bra som det har gjort. Men tror ni det blev så? NEJ! Jag vaknar minst en gång per natt och letar efter Ylva för att jag har drömt att någon har varit inne i rummet och tagit henne. Jag drömmer om sjukhuset, jag blir påmind om att flera barn kan bli en väldigt jobbig process. Jag försöker koppla bort, tänka på annat men så fort jag inte är upptagen med annat så kommer flashbacks från dagarna innan hon föddes och första månaderna. I fredags var det ett år sen läkaren sa att jag skulle "förvaras i bomull". Efter det fick jag inte göra mer än att typ gå på toa. Fick inte ens göra en smörgås.Imorn är det ett år sen jag var hos barnmorskan på MVC sista gången. Då hade jag redan fått höra "om du fortfarande är gravid i januari" från läkaren. Men jag levde i en liten bubbla av förnekelse. Hon skulle inte komma sååå tidigt. Tidigast i mellandagarna. Hade fortfarande ett litet hopp om att hon skulle stanna kvar till januari. Förnekelse, förnekelse, förnekelse. Inte fan såg jag framför mig att vi skulle spendera julen på sjukhuset! Jag hade släppt det, jag hade slutat klandra mig själv för det men nu kommer jag på mig själv med att vara arg på mig själv igen ibland. "Tänk om".. Varför gör jag såhär med mig själv? Allt har gått bra! Det har varit kämpigt i perioder och oron har varit allt annat än rolig men nu känner jag verkligen att hon har börjat komma ikapp, det känns bra nu! Så VARFÖR har jag mardrömmarna? VARFÖR börjar jag klandra mig själv och älta igen? Jag försöker koppla bort det, tänka på annat m.m. men det tar över :/ Våran älskade lilla skrutta fyller 1 år på torsdagen, känns som det kommer vara en väldigt lång vecka om det fortsätter som det har gjort de senaste dagarna. Jag känner mig trasig... Mitt i allt så har jag annat jag behöver tänka på, annat jag behöver göra. Jag har beställningar jag behöver sy, jag har julklappar jag behöver sy. Jag måste börja packa inför att vi ska åka bort över jul. Jag har precis sökt 16 kurser till på högskolan. Något borde jag väl ändå komma in på? Både datorn och bilen dog i helgen också så yay! 

 

Jag kommer på mig själv med att bara känna mig arg. Allmänt arg! Jag vill inte vara arg...