Idag var den stora dagen.. Var hos läkaren som bekräftade det jag var rädd för. Han tror att om vi väljer att skaffa ett till barn så finns det en lite större risk att nästa blir prematur också. Har väl egentligen trott det hela tiden men jag hade ett litet hopp om att han skulle säga annat. Han kunde inte svara på vad det var som orsakade det, han gav några förslag på vad det skulle kunna vara men han tror att det kanske handlar om ärftlighet. Efter mycket om och men så skulle han iaf skriva in i min journal att om det blir en till graviditet så ska jag i stort sett få som jag vill. Ber jag om att bli sjukskriven så ska jag bli det utan krångel, vill jag ha extra kontroller så ska jag få det. Jag frågade inte så mycket om bricanylen eftersom han har sagt förut att han inte tror på det. 

 

Hos BM var det väl egentligen inte så mycket. Hon undrade hur vi mådde och om vi hade fått svar på våra frågor. Hade frågat efter ett cellprov så då tog hon det när jag ändå var tvungen att sitta där. Har börjat vänja mig nu men kommer nog aldrig tycka att det känns okej att sitta i den där stolen..

 

Lite senare på dagen var vi hos psykologen. Roberts mamma var hemma med Ylva under alla 3 besöken så vi behövde inte stressa med henne iaf. Hon verkade smått fixerad vid själva förlossningen, jag sa flera gånger att själva förlossningen inte var problemet. Det enda som kanske var lite jobbigt med förlossningen var att det gick så himla snabbt. Hann inte med helt men samtidigt så minns jag det som en rätt så häftig upplevelse. Problemet är tiden efter förlossningen, sjukhustiden och kanske första veckan hemma. Sondmatningen, maskinerna och ovissheten. Bokade en tid till nästa vecka så får vi se hur det blir efter det. Efter att ha förklarat för henne några gånger så insåg hon att anledningen till att jag vill gå hos henne är för att kunna gå vidare. Att kunna se framåt och "släppa" ångesten över allt vi gick igenom. Men jag vet inte, får se nästa vecka om jag känner att hon är "rätt" person för mig.

 

Förutom detta så knäckte sömnbristen mig till slut. Inatt runt 4 så bröt jag till slut ihop, satt och grät i ungefär en timme och kände mig bara allmänt förstörd. Att vara själv med Ylva i 12 timmar efter 3 timmars sömn är inte det lättaste och när jag har sovit i snitt 3 timmar per dygn i över en vecka så var det lite extra jobbigt nu när hon har varit så klängig och gnällig. Idag har hon varit lite bättre igen. Just nu ligger hon i vagnen och sover och har gjort det senaste 2 timmarna. Jag fick sova när vi kom hem också så nu känner jag mig lite bättre :) Är förberedd på en lång natt men jag hoppas på att kunna lägga henne i vaggan efter nästa matning så att jag och Robert kan sova tillsammans för första gången på en vecka. 

 

Hoppas på en bra dag imorn så att jag kanske kan få sy lite! Har så mycket jag vill sy men jag har inte haft möjligheten senaste veckan. De få stunderna jag har fått som jag inte har behövt ha Ylva så har jag helt enkelt inte orkat göra nånting. Jag har bara suttit och glott och njutit av att kunna släppa ansvaret ett litet tag. 

 

Tröst shoppade lite natten jag inte fick sova alls. Fick hem tygerna igår och jag ser många framtida projekt i de underbara tygerna ^^

På ett dygn fick jag en timmes sömn. Den timmen låg Ylva och sov på mig...

Efter matningen vid 6 i morse så lyckades Robert få henne att somna ute i vardagsrummet med honom. Fick då 3 timmars sömn som var väldigt välbehövliga. Senare på dagen kom svärmor hit och tog Ylva några timmar till så att jag fick sova. Så som det har varit nu de 3 senaste timmarna så är jag väldigt glad att jag har fått sova på dagen för jag tror inte att jag kommer få sova nånting inatt :/

 

På bvc igår visste de inte vad det kunde vara. Det kan vara lätt kolik, det kan vara att hon får för mycket mat (hon tröstäter väldigt mycket), det kan vara mjölkprotein och det kan vara en tillväxtfas. Eftersom vi inte har en aning om vad det kan vara så testar jag nu att äta helt mjölkfritt. Robert har varit så snäll och handlat massor med soyaprodukter t.ex. soygurth istället för yogurth. Får se om det blir någon skillnad. Ska tillbaka till bvc torsdag nästa vecka. Nu har hon äntligen somnat på Robert så att jag kanske kan få göra nånting annat än att sitta med henne. Jag hoppas att det går över snart. Jag får knappt sova eller äta längre. Vissa dagar får jag inte ens gå på toa utan att hon gråter hysteriskt.. Börjar känna mig riktigt trasig :/

 

Ska försöka lägga ut ett inlägg från mobilen med lite bilder. De flesta är "äntligen sover hon" bilder. Tyvärr så sover hon bara 10-45 min i taget i vagnen eller vaggan :/

 

Gårdagen var den längsta dagen jag har haft på väldigt länge. Ylva vaknade kl 5 efter vi hade sovit ca 3,5 timme. Matningen tog lång tid men kl 7 lyckades jag få henne att somna. Somnade om själv och hade förväntat mig 2-3 timmars sömn som det brukar vara men icke. 1 timme så var hon vaken igen. Efter det sov hon inte mer... Jag fick inte sova, inte äta och inte ens gå på toa utan att hon började gråta. Hon skulle bestämt ligga hos mig. För att få sova alls inatt var jag tvungen att sova med Ylva på mig. Hon somnade lite då och då under dagen men det var bara 10-15 min i taget och enbart om hon låg hos någon. 

 

Idag har det varit lite bättre. Hon ligger faktiskt och sover i vagnen just nu och både jag och Robert har fått äta varm mat samtidigt ;) Hon ska snart ha mat igen sen så kommer det intressanta, kommer hon somna i vaggan?

 

Lite bilder från igår och idag:

 

Inatt hade Ylva ont i magen IGEN så vi lyckades till slut somna kl 2.. Behöver jag säga att vi har varit trötta? Har dock sovit i skift nu på dagen så att vi ska orka med det om det händer igen. Frågade om det på bvc eftersom det har varit så varje kväll i en vecka nu. Hon sa att det kan vara en tillväxtperiod eller lätt kolik. Det skulle också kunna vara mjölkprotein så blir det inte bättre inom några dagar så kommer jag få låta bli ALLT som kan innehålla mjölkprotein. Det är inte bara tydliga mejeriprodukter utan bröd m.m. också. Det som kommer vara svårast är nog att inte kunna steka kött i smör. Blir inte lika gott i olja :/

 

Än så länge så går det fram och tillbaka med mitt pump-experiment. Ena dagen verkar det som om det inte finns mat alls medan det andra dagen kan vara så att jag måste pumpa 3-4 gånger för att det finns för mycket. Hon har iaf gått upp till 3855g nu så nästan 300(!)g på en vecka! Är inte konstigt att jag tycker att hon inte gör annat än att äta vissa dagar. Ska tillbaka igen om en vecka för att se om jag kan fortsätta med att enbart pumpa när det känns som om det behövs *hoppas hoppas*.

 

Den här veckan har vi ingenting planerat mer än att Robert tycker att vi ska gå på "date" på lördagen. Han har redan frågat sina föräldrar om de kan ha Ylva så vi får se hur jag känner när det börjar närma sig. Vet inte helt om jag är redo att åka ifrån henne enbart för "nöje". Det var en annan sak när jag skulle operera mig och jag visste att det skulle ta max 2 timmar inklusive körtid. Då sov hon mer också och var inte alls lika "mammig". Vissa dagar är det enbart jag som duger och tänk om det är en sån dag på lördagen? Tänk om hon är jätteledsen i flera timmar bara för att jag inte är här.. Nej vi får se på lördagen. Hur som helst så kommer de hit och äter middag med oss (Robert ville äta middag och gå på bio men jag tycker att det skulle bli allt för många timmar) så får vi se efter det om jag känner mig bekväm med att åka iväg. Vet att det skulle vara bra för oss att få lite tid bara för varandra. 

 

Torsdag nästa vecka blir en lång och jobbig dag. Har fått tid hos läkaren kl 10.30 för att ställa alla frågor. kl 11.00 hos BM på mvc för att ta cellprov och kl 13. har jag fått tid hos psykologen. Känns ju bra att ha första tiden hos henne 2 timmar efter jag har pratat med läkaren :P Hoppas det är en bra psykolog så att jag kan få hjälp att bearbeta sjukhustiden. Jag kanske inte pratar mycket om det längre och utåt så verkar jag må bra men allt för ofta så tänker jag på det. Har man inte varit med om det själv så kan man inte helt förstå hur det känns. Är så oerhört glad att jag har min syster som har varit med om nånting liknande. Hon är en av de få jag kan prata med om det som vet vad jag menar. Oron, skuldkänslorna och alla andra tankar som kommer då och då kan jag ventilera till henne. Kommer nog iaf vara helt slut efter den dagen.

 

Kan bjuda på lite bilder från de senaste dagarna. 

 

Det har varit en lång dag idag. Robert var iväg och fick (gratis) en tatuering som jag kommer lägga upp bild på så fort han tar av plasten. När han var iväg hade jag de längsta 4 timmarna jag har haft på länge. Ylva hade ont i magen igen och det spelade ingen roll vad jag gjorde. Hon var hungrig också men hon var så trött från att ha haft ont så hon somnade så fort jag försökte ge henne mat. Det ledde till att hon vaknade och var jättehungrig efter 5 min och så somnade hon lika snabbt igen. Så fort jag försökte lägga henne ifrån mig så blev hon jätteledsen :/ Nu har hon äntligen somnat med Robert. De ligger här på soffan helt utslagna båda två. Lyckades dock få en fin bild på henne i morse när hon inte hade ont och sov så gott i sin babysitter. Napp från moster, hemmagjord pyjamas och filten hade Robert när han var liten. 

Fick i stort sett inga svar alls idag. Fick en ny tid för att träffa läkaren istället. Det enda hon kunde svara på var att jag inte kommer få några extra kontroller eller specialist-mvc nästa graviditet. Hon sa också att hon trodde att läkaren inte ville sjukskriva mig eftersom de inte gör någonting för att stoppa en förlossning efter 34 fulla veckor. Visst, de gör ingenting för att stoppa den om den väl har satt igång men jag förstår inte varför de inte gör saker för att minska riskerna? Vi hade tur med att Ylva var såpass utvecklad som hon var men varför är det okej att utsätta ett barn (och föräldrarna) för större risker när det finns en så simpel sak som en sjukskrivning som kanske kan dra ut på tiden?

 

I stort sett så satt hon bara och sa att hon inte kunde svara på nånting och att hon skulle skicka en remiss till psykologen. Försöker komma på om hon sa nånting vettigt alls men jag kan inte komma på något. Det enda var att hon skämtade om att ha husbil utanför sjukhuset om vi ska ha fler barn eftersom det gick så snabbt med Ylva. Ja men tack för att du påminner mig om att vi kanske inte ens hinner in! Som om jag inte har tillräckligt med ångest.. Känner mig riktigt besviken på besöket och tanken på att träffa läkaren ger mig riktig ångest. Hörde att han pratade när vi satt där i väntrummet idag och fick lite ångest på en gång. När hon frågade om jag ville träffa honom svarade jag att jag vill ha svar på mina frågor men jag vill egentligen aldrig träffa honom igen. Jag frågade också varför de inte skickade in mig på en riktig kontroll med ctg och liknande när jag sa att jag hade såpass mycket förvärkar och de såg att tappen blev mycket mindre på kort tid. Då sa hon att de bara skickar in folk om förlossningen har startat. Tycker att det låter himla dumt, har förlossningen väl startat så är det ju redan för sent. Nej skulle jag bestämma mig för att jag klarar av en till graviditet i framtiden så kommer jag INTE gå till den här mvc igen!

 

Våran älskade lilla skrutta är otroliga 2 månader gammal idag! Och för 9 veckor sedan vid den här tiden så gick vattnet. Känns fortfarande väldigt overkligt vissa dagar men samtidigt så känns hon också så självklar.