I torsdags när vi var hos psykologen (Robert fick vara med på första mötet för att jag inte skulle glömma något) så pratade jag om ångesten när jag tänker tillbaka på sjukhustiden, känslan av att ha blivit nonchalerad av vården och rädslan av att ens tänka på att skaffa fler barn i framtiden. 

 

Hittills har jag blivit nonchalerad av läkare och BM på mvc när jag ville ha tydligare kontroller och att jag var orolig för att hon skulle komma för tidigt. När vattnet väl hade gått (för tidigt som jag misstänkte) så sa jag på förslossningen att det troligen kommer gå väldigt snabbt. Barnmorskan hann inte ens ut ur rummet när jag fick prova lustgas innan hon var påväg ut. Personal från Neo skulle vara där, läkare skulle vara där eftersom hon kom så tidigt. Men det var bara hon och en tafatt undersköterska som såg allmänt bitter ut för att vi hade en doula där. 

 

Nu känner jag mig också nonchalerad av psykologen. Kändes lite halvdant när vi gick därifrån i torsdags men jag tänkte inte så mycket på det. Så pratade jag med min syster idag om vad vi hade pratat om och sånt och då kom jag på vad det var som hade stört mig. För det första så var hon fixerad vid själva förlossningen och "tycker du att det är mysigt att vara mamma?" även fast jag sa att själva förlossningen inte var något större problem (mer än att jag inte direkt hann med själv). Efter att ha förklarat allting jag behöver bearbeta så säger hon (efter remiss från både bvc och mvc) "ja men ni verkar ju inte ha några större problem". 

 

Pratade med Robert nyss för att vara säker på att jag inte hade hört fel eller missuppfattat henne men han hörde precis samma sak. Som det känns nu så kommer vi troligen åka dit på onsdagen mest bara för att säga att vi känner oss nonchalerade av henne också. Att en psykolog ens säger till patienter att de inte verkar ha så stora problem känns väldigt oseriöst. Om jag anser att jag behöver gå till en psykolog för att kunna bearbeta problemet så finns det väl ändå en anledning till det? Om det, för mig, inte hade varit något större problem så hade jag ju inte haft något behov av att gå dit! 

 

Får prata med sköterskan på bvc om att kanske få träffa vårdcentralens psykolog istället. Som det känns nu så kommer jag inte känna mig bekväm med att fortsätta hos den andra :/